Den gångna helgen och veckan har öppnat något inom mig. En stor sårbarhet som bor i min livmoder, men också i mitt hjärta. Den här sårbarheten handlar om maktlöshet, isolering & förminskning. De senaste åren har jag gått igenom händelser som har triggat de här känslorna och öppnat de här såren jag burit på liv efter liv.

Har du någonsin reflekterat över vad vi håller på med?

Innan jag stiger ur sängen tar jag några medvetna andetag, sträcker på mig och sätter mig upp. Vänder handflatorna upp och ber om att få vara i tjänst. Att de som behöver mig ska finna mig så jag får vara ett öppet kärl med visdom och kärlek. Jag tackar för dagen och går till badrummet och dansar.

Att släppa taget om rädslan och ha fullkomlig tillit till att vara hållen och vägvisad. Det har jag fått erfara flera gånger den senaste veckan.

Varje morgon går jag ut i badrummet, ställer mig framför spegeln och dansar. Naken. Jag tittar i spegeln och njuter av att låta min kropp föra mig in i rörelser och rytmer som den behöver. Det här får mig att känna mig som en F'cking Gudinna. Den här ritualen hjälper mig att älska HELA mig, varje del av min...