Vilse i Vår Värld

Har du någonsin reflekterat över vad vi håller på med?

Springer i samma ekorrhjul varje vecka, längtar efter att känna ett syfte, förtränger känslor med mat, alkohol eller något annat lätt tillgängligt. Strävar efter att vara hälsosamma, tränar och äter rätt och glömmer ändå bort vilka vi är. Vi springer gatan fram med blicken ned med matkassar som innehåller alldeles för mycket tillsatser och för lite näring. Matar våra barn med förmaningar och den inte så näringsrika maten under de två timmar vi ser dem och undrar sedan varför de mår psykiskt dåligt. Vi mår psykiskt dåligt. Fast vår barndom var mycket tuffare än den är för våra barn och vi överlevde ju!

Vi klagar över samhället, skolan och sjukvården. Ekonomin som går utför och valet som inte blev som vi tänkt. När vi blir ombedda att stå upp för våra åsikter och kämpa för förändring backar vi och vågar inte ta ton, det är bättre att någon annan gör det. Vi har problem med matsmältningen, huvudvärk, ryggproblem och hjärtklappning, men dricker mer kaffe och äter mer godis än någonsin. Vi yogar och mediterar för det är nyttigt, men orkar inte ta in filosofin. Vi söker läkare då vi bränner ut oss och får tabletter som hjälper mot tabletter.

Dunk, dunkdunk, dunk...Stannar du upp så dör du. Det är vad du hör i ditt inre.

Den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar har aldrig varit sämre och du undrar varför?

Vårt samhälle har glidit så långt ifrån det samhälle vi är skapta för. Vi levde i grupp, våra barn var alltid med någon förälder eller släkting under uppväxten. Vår enda strävan i tillvaron var att överleva. Vi samlade, jagade och tog tillvara på det naturen gav oss. Det fanns alltid något att göra, vi samarbetade, fick göra saker vi var bra på och kände ett syfte med vårt liv. Vi stressade bara i nödlägen, annars gjorde vi allt i vår takt, eller rättare sagt naturens takt. Vi levde med, av, i och från naturen. I harmoni.

Skolan var livets skola, de äldre och visare berättade historier, sägner och sagor kring lägerelden som dramatiserades med dans, sång och trummor. Barnen var med och samlade örter och växter och lärde sig ta tillvara och använda dem på rätt sätt. De var med och jagade, lärde sig hur de skulle vörda djurets själ och kropp.

Livet och döden hängde ihop. Vi iakttog djurens födslar och när vi tog deras liv var det med vördnad och tacksamhet, vi använde allt av djuret. När någon i vår by födde barn kunde vi alla höra moderns smärtor och vi hjälpte till att döva dem med våra sånger och trummornas rytmer. Livet hyllades, livets under och mirakel. När någon dog vakade vi, sjöng och spelade på våra trummor. Schamanen var alltid närvarande som medicinsk och andlig expert. Vi lät döden bli en början på nytt liv i samklang med alltet. I vackra ceremonier hyllades och tackades liv och död för den eviga cykel det är.

Vi levde i flyttbara byar, kanske 50 personer i varje by. Vi lämnade Moder Jord så som vi fann henne. Vi berövade inget levande livsenergin utan att låta det återgå, återfödas. Vi levde i enlighet med livets källa, det eviga livet som återföds i olika skepnader i olika läror. Vi levde i kärlek och förlåtelse, med det högsta bästa i åtanke och med fullkomlig tillit till att vi var trygga. Vi firade det som ska firas, vi sörjde det som ska sörjas.

Vi visste vad som var viktigt och vi valde aldrig att prioritera bort det.

-Jaha, det var då det tänker du kanske. Men nu är livet inte så längre och vi har effektiviserat bort en massa saker och höjt statusen på vårt liv så vi kan göra roligare saker.

- Mmm precis! Roligare saker.

Ändå mår vi sämre och är mer vilsna än någonsin. Vi har tappat bort oss själva. Vi har tappat bort syftet med vårt liv. Vi har tappat bort närvaron. Vi har tappat bort kontakten med oss själva i havet av val, intryck och bedövningsmedel. (Bedövningsmedel= alla sätt du kan fly ditt inre liv på, t ex tv, mobilen, olika beroenden etc.).

Många av oss har nu de senaste åren börjat komma underfund med hur vilse vi är i vår värld och påbörjat sitt uppvaknande. Vi har börjat förstå att djupt inom oss växer en visdom lika stor som livet självt och att den lycka vi så förtvivlat letar efter bara finns i oss själva. Att med vårt sätt att tänka och förhålla oss till allt utanför oss kan förändra vår verklighet. Att ju mer vi jobbar med oss själva, desto närmare ursprunget kommer vi. Desto mer vi tittar inåt ju nöjdare och gladare blir vi. Vi nöjer oss med mindre och eftersträvar i stället att leva i harmoni med vår jord och med våra medmänniskor. Att lycka kan finnas i ett löv på marken, av en inre känsla eller barnens skratt och bus. Att vi inte längre behöver köpa saker för att känna oss levande, vi behöver inte ens resa bort för att se skönhet. Vi lär oss uppskatta allt som vi har och är.

Vi kan bara göra förändringar i våra egna liv, vi kan inte ändra någon annan. Men vi kan inspirera! Du inspirerar när du vågar vara i din sanning, leva ditt liv enligt din rytm och strålar din kärlek och visdom över de människor du möter.

Det behövs inte alltid några ord, din utstrålning säger allt.

Hur du jobbar med dig själv och hittar lyckan inom dig är upp till dig. Det finns många vägar och många verktyg. Huvudsaken är att viljan och modet finns, så kommer du känna var du ska börja och vilken väg du ska följa. I hela ditt liv har du väntat på dig själv, din själ jublar när du förstår det.

Lycka till med att hitta vägen ut ur den vilsna världen!

Jag står här och väntar med lyktan tänd, i ljus och kärlek till dig!

Ida

PS. Vägen ut ur den vilsna världen är väldigt krokig och har många omvägar, du behöver ha med dig mycket tålamod på resan.