Sårbarhet & Styrka -Till alla kvinnor och män med gudinnekraft

Från litet till stort:

Den gångna helgen och veckan har öppnat något inom mig. En stor sårbarhet som bor i min livmoder, men också i mitt hjärta. Den här sårbarheten handlar om maktlöshet, isolering & förminskning. De senaste åren har jag gått igenom händelser som har triggat de här känslorna och öppnat de här såren jag burit på liv efter liv.

Det tar några dagar för mig att förstå vad det är jag känner, först är jag bara helt uttömd på energi, har smärta i kroppen, är håglös och har svårt att slutföra det jag påbörjar. Sedan när jag vilar och låter allt vara är det ett tomrum. Till sist är det som en öppning där tårarna kommer och jag får insikt i vad det är jag känner. När jag sätter ord på känslorna kan jag sedan släppa taget om dem och förlåta mig själv och tacka de personer och händelser som gör mig uppmärksam på mina sår så jag kan läka dem.

Om jag nu tittar på de orden som sårat mig- Maktlöshet. Isolering. Förminskning.

Så starka ord! Det här är ju känslor som mina tankar har hittat på (hur jag har valt att tolka), det här är sanningar som jag levt med under lång tid och som jag inte har kunnat byta perspektiv på. Men tack vare några ord, eller någon händelse har jag fått chansen att lära mig detta, att byta perspektiv och inte tro allt jag tänker.

När jag nu har möjlighet att läka de här känslorna så kommer de här orden få omvänd betydelse.

I själva verket är jag Full av Makt, I Gemenskap och Stor.

Min sårbarhet blir min styrka.

Jag har tidigare och i flera omgångar mött de här känslorna (och andra) och precis som när en lök skalas kommer jag få möta dem igen tills jag kommer till den innersta kärnan. För varje lager som skalas blir det lättare och snabbare att gå igenom hela processen. Till slut finns det bara min sanning kvar, den enda jag behöver veta och leva efter.  

Idag ska jag på akupunktur hos underbara Hanna på Sunmo akupunktur och få hjälp att släppa det jag inte tankemässigt kan bli av med. 

Tillbaka till Livmodern och Hjärtat, de två är sammanlänkade på ett alldeles speciellt sätt. Det som du känner (hjärtat) landar i din livmoder, där lagras känslan och växer.

När känslan är färdigvuxen kommer den ut, antingen som en urkraft eller som ett kaos, beroende på vad som stoppades in. Det är just den här egenskapen hos oss kvinnor som upplevs så hotfull och har gjort att vi blir förföljda, dömda, torterade, terroriserade och dödade sedan flera årtusenden.

Med de såren färskt förvarade i ett kollektivt minne hos alla kvinnor är det tyvärr så att kvinnans och livmoderns kraft har tryckts ned. I stället för att använda våra otroliga transformerande krafter till att rikta energier på det sätt vi är menade, fastnar kraften inom oss. Våra chakran är förstoppade, blockerade. Vi tillåter oss inte (i vårt samhälle) att låta livskraften flöda fritt genom oss. Vi håller oss själva tillbaka och om någon av våra medsystrar ändå klarar att hålla sin låga tänd och vara den gudinna vi alla är så är vi tyvärr snabba med att döma varandra. Vårt eget dömande kan till och med vara hårdare än det patriarkala förtryck vi lever under.

Som tur är så är vi inne i ett nytt paradigm. Där det nya svarta är feminin kraft. Vi har påbörjat resan tillbaka till vår Gudinnekraft, vi har öppnat locket på Pandoras ask. Det är det vi ser i Iran just nu, hur patriarkatet tappar mark. Hur vi ser igenom de lögner vi serverats med. Hur vi sakta men säkert börjar förstå att det inte finns någon tävlan mellan kvinnor, utan att enda vägen för oss är att hålla ihop. Gudinnekraften bär även män på. De männen har ofta blivit smädade och utfrysta, inte fått chans att vara de känslosamma, djupa personer de innerst inne är. Ofta har de iklätt sig en roll de nu inte längre vill ha.

I fullmånens kraft åberopar jag nu Gudinnan att resa sig i var och en. Väcka oss till nytt liv, där vi alla är sårbara utan rädsla. Där vi är dem vi är. Utan Skal, utan Mask, utan Offerkoftor. Där våra själseldar brinner tillsammans i den styrka som behövs för att förena oss alla. För det är när vi är i balans mellan det maskulina och det feminina som vi är "in unity".

Håll i er nu händer det grejer!

Med ljus & Kärlek, Ida

Ps. Jag är med er alla, jag håller också på att väcka min inre Gudinna... nästa år ska jag gå kurs och lära mig ännu mer om livmoderns kraft.